Rizak Dirshe skulle av familjen skickas till Australien undan gerillakriget i Somalia. Men den resan slutade hos passpolisen på Arlanda 1991 eftersom han hade ett felaktigt pass. Han hamnade på en förläggning i Kiruna istället, började löpträna och 2001 slog han sig slutligen ner i Malmö efter nedslag i Skellefteå, Stenungssund och Stockholm.
30 år gammal startade an karriär i MAI som blev en av föreningens största genom tiderna med 24 SM-guld. Lika många som Niklas Fernström. Men Rizak har 13 individuella titlar, Niklas bara tio…
Rizak tog sitt första SM-guld i MAI-tröja i samma stafett-SM där Niklas tog sitt sista. 2011 steg Rizak upp överst på SM-pallen för sista gången.
Han har sprungit åtta internationella mästerskap som MAI-are. En lång karriär med ett engagemang för friidrotten i Malmö som finns där fortfarande i allra högsta grad.
– Jag försöker ge tilllbaka allt samhället hjälpt mig med. Fått så mycket från friidrotten och mina år i MAI, säger Rizak Dirshe till Bloggen.
Det blev en svensk mästerskapslöpare av den fotbollstokige unge killen från Mogadishu.
– Det trodde jag inte i Kiruna när jag spelade fotboll. Jag sprang runt själv med bollen när det var halvtidsvila när andra vilade och drack vatten. Tur att en ledare tyckte att jag sprang för mycket. Hon kontaktade ledaren Yngve i Nilsson i Skellefteå AIK. Den här killen bara springer och han är snabb. Han bör testa friidrott, tyckte hon.
Och på den vägen är det.
2023 är fortfarande Rizak Dirshe MAI trogen som tränare och hoppas på nya generationer medeldistansare.
Guldet i Atleticum 2008 på 1500 m. Vad minns du mest av det?
– Det var en strulig innesäsong. Jag hade problem med skador och sjukdom. En vecka före SM fick jag dessutom ryggskott. Då visste inte om jag skulle kunna starta. Jag kontaktade Torbjörn Bryde och han hjälpte mig och visade mig några övningar.
– Jag hade fortfarande känning några dagar före SM och var verkligen tveksam till start. Slutligen bestämde jag mig. Kunde ju inte avstå start hemma. Jag tog lite tigerbalsam och liniment för att lindra. Uppvärmningen gick var bra. Jag var försiktig.
– Resonerade inför finalen att jag har inget att förlora. Det är bara att köra. Jag hade koll på killarna. Låt dom göra jobbet så gör jag mitt på slutet. Innan klockringningen låg jag etta och då tryckte jag på. Avslutade starkt och tog hem det. Ett av mina bättre SM-guld. Jag dök ofta upp som gubben i lådan på SM utan att ha sprungit tävlingslopp. Folk hade inte koll på vad jag kunde åstadkomma.
Malmö är hemma för Rizak Dirshe.
– Ja, så är det. Men skånskan har inte fastnat även efter 20 år i Malmö. Jag gillar livet här. Jag är idrottslärare i grunden men jobbar som omsorgspedagog inom LSS.
Rizak håller igång en stor medeldistansgrupp där det ska vara ordning och reda.
– Någonting som jag lärt mig tidigt kom till Sverige från mina föräldrar. Pappa jobbade på myndighet, mamma var lärare. Jag hade med mig en del kring strukturen. Jag har lärt mig jättemycket i Sverige. Måste vara strukturerad för att överleva. Jag har blivit stresstålig och kan hålla på med många grejer samtidigt. Försöker prestera på jobbet och även på träningen. Visa ledarskap och hjälpa ungdomar att utvecklas.
Han är en av få medeldistanstränare i klubben.
– Ola Thorson har de flesta av de äldre löparna. Bland annat Jonas Glans som i mycket sin egen tränare. Jag har en gammal MAI-are till hjälp, Gaute Bere, en norrman som jobbar som pilot och har sonen i gruppen. Annars är det mest jag som står där ute i Pildammarna i kylan på vintrarna. Kan vara ett 20-tal ungdomar ibland med olika förmåga. De flesta väldigt unga. Jag tror finns potential i den gruppen.
Rizak försöker utbilda på många plan.
– Jag är ensån person. Det handlar inte bara om att prestera. Det sociala och samhörighet är viktigt. Det ska vara roligt och varierande, att lära sig att ta hand om sig själv och sina kompisar. Få blir världsstjärnor men man ska försöka bli en god medborgare. Ibland är jag som en extrapappa för dom, ibland en extralärare. Det gäller att skaffa sig utbildning för att kunna gå vidare i livet. Jag försöker vara ett vuxenstöd.
Rizak har hunnit bli 51 år och i många år pendlade han mellan Malmö och London där han har sin familj. En speciell situation som kräver en hel del.
– Jag har fyra barn, två töser och två pojkar. Jag åker emellan när jag kan, jag har gjort det länge. Det är något jag är van vid. Barnen kommer hit ofta, de är ganska stora. De kan flyga själva nu. Så har det blivit för mig. Min fru jobbar mycket, har barnens mormor till hjälp. Utan henne hade vi inte fixat det här, det är viktigt nu att vi tar hänsyn till henne som hjälpt oss så mycket. Vi är en familj över generationer och landsgränser.
Någon egen adept till start på SM?
– Tror någon kommer till start. Abudaker Abdullahi har varit framträdde tidigare på SM. Han skulle till USA och college, men det blev krångel med papperen och det blev högskolan i Helsingborg istället.
– Warsame Duley var en tonårstalang som börjat träna igen. Han har mycket att ge. Gjorde 1,50 på 800 m som 15-åring. Semifinalist på ungdoms-VM det året Mondo Duplantis vann stav. Han jobbar som idrottslärare och pluggar upp sina betyg. Har verkligen tagit tag i sitt liv igen.
Slutligen, återkommer Rizak Dirshe på tävlingsarenan. Du ser oerhört tränad ut.
– Mattias Sunneborn har försökt att få med mig i veteransammanhang i så många år. Men jag vet inte om det är lika roligt att tävla längre. Det handlar inte om att krossa konkurrenterna. Verkligheten är långt från dom tankarna. Men om någon utmanar mig. Vi får se…
Med Rizak Dirshe vet man aldrig.
Foto: Deca Text&Bild
MAI-vinnarna 2008
Per Strandquist 60m 6,81
Rizak Dirshe 1500m 3.50,85
Nina Runvik, 200m 24,14
Josefin Magnusson 400m 55,49
Maria Rendin stav 4,17
4x200m
Nina Runvik, Caroline Bertheau, Pernilla Tornemark, Josefin Magnusson