Malmö kommer att bli ännu starkare kastarfäste. Nu är det klart att Wictor Peterssons tränare Staffan Jönsson tar över ansvaret för den olympiske guldmedaljören och världsmästaren Daniel Ståhl. Fanny Roos blir dessutom ytterligare knuten till Malmö och MAI. Det blir med all sannolikhet aktuellt med en flytt till Malmö för Daniel Ståhl och Fanny Roo har redan bestämt sig för att skifta från Växjö till Malmö som träningsbas.
– Jo, jag kommer att flytta till Malmö, säger Fanny till Bloggen.
Hon startade sin inomhussäsong med 18,66 som femma i Karlsruhe, den säsong som blir den sista med Vésteinn Hafsteinsson ansvarig för träningsupplägget.
– Helt okey för att vara första tävlingen, tycker hon.
Det har varit mycket snack kring den starka svenska kastargruppen de senaste dagarna men på fredagen föll alla pusselbitarna på plats.
Så här skriver Svenska Friidrottsförbundet i ett pressmeddelande:
För ett par dagar sedan stod det klart att Simon Petterssons nye tränare heter Henrik Wennberg. Nu kan vi meddela att Staffan Jönsson tar över Daniel Ståhl och Fanny Roos. “Det här känns fantastiskt kul och jättespännande”, säger Staffan.
Förra veckans stora friidrottsnyhet var att succétränaren Vésteinn Hafsteinsson slutar och flyttar till Island för andra uppdrag. Nu har hela hans trio med stjärnadepter – diskusessen Daniel Ståhl och Simon Petterssonoch kulstötaren Fanny Roos. hittat nya lösningar.
I dag kan vi också avslöja vart flyttlasset går för Daniel Ståhl och Fanny Roos. Duon kommer framöver att tränas av Malmöbaserade Staffan Jönsson, som upptäckte Wictor Petersson för tolv år sedan och har tränat kulstjärnan sedan dess.
– Lysande att två bra lösningar hamnade på plats på bara en vecka! Det är imponerande jobbat av samtliga parter och jag är övertygad om att det här kommer att bli riktigt bra för Simon, Daniel och Fanny. Både Henrik och Staffan har gedigna kunskaper, lång erfarenhet och brinner verkligen för Svensk Friidrott, säger förbundskapten Kajsa Bergqvist.
Ex-kastare Staffan Jönsson kan bland annat kan ståta med ett SM-guld i diskus 2005 och han ryktas även ha 1-0 på Daniel Ståhl i inbördes möten. Nu går den karismatiske skåningen ned i tjänst på sitt civila bankjobb och ska framöver lägga betydligt mer tid på svenskt kast.
– Det här känns fantastiskt kul och jättespännande, och jag är väldigt tacksam att min arbetsgivare har hjälpt mig hitta en lösning som funkar. Nu längtar jag bara mer och mer efter att få köra igång. Det ska bli så jäkla gött! säger Staffan, som utvecklar:
– Att ta över efter Vésteinn är såklart speciellt och ett uppdrag som jag känner en stor ödmjukhet inför. Det de byggt upp i Växjö är något unikt som vi aldrig tidigare haft i Sverige. Samtidigt känns det jättehäftigt att ta över två världsstjärnor och bygga något fantastiskt här i Malmö. Daniel och Fanny är två individer jag känt i 15 år. Att få bygga vidare med dem och satsa med dem kommer att bli så kul.
Staffan berättar att han sedan en lång tid tillbaka har ett fint samarbete med Vésteinn, och att han känner sig trygg i att tränarlegendaren kommer att finnas där om och när det behövs.
– Vésteinn är en vän, kollega och mentor och han har alltid funnits tillgänglig för mig när jag coachat Wictor. Det har varit allt från månatliga samtal till tekniska diskussioner i hotellobbyn. Det är en relation som jag kan fortsätta ha framöver också, vilket jag är väldigt glad för, säger Staffan.
Vad blir viktigast nu, på kort sikt?
– Det handlar delvis om praktiska bestyr, att Fanny och Daniel kan flytta ner hit till Malmö så snart som möjligt och att det blir så bra som möjligt. Sedan har jag ett jobb att göra innan vi startar formellt vilket sker efter Inomhus-EM i mars. Jag ska få tillgång till deras träningsprogram nu, skriva program framåt för utomhussäsongen, lära känna dem ännu bättre; hur de brukar träna, vad de gör dagen innan tävling, socialt och så vidare. Det blir diskussioner med de aktiva och även med Vésteinn.
Tvekade du någon gång innan du sa ja till uppdraget?
– Nej, det enda jag ville säkerställa var att vi inte hamnade i en situation med stora avstånd geografiskt. Men inte annars. Det känns bara sjukt spännande och kul!
Och vad sa Wictor när han nåddes av beskedet?
– Han är också riktigt taggad! Vi har försökt att bygga vår elitgrupp här så att han inte ska köra ensam. Vi har börjat bygga upp någonting, men nu blir det Formel 1 här i Malmö. Vi kommer få andra resurser och inte minst kommer det bli ett riktigt lyft i den dagliga träningen. Det är skillnad på att köra själv och att göra det ett gäng stjärnor tillsammans. Energin och glädjen på styrkepassen kommer att få en riktig boost.
Nu är det tidigt, men vad tror du att du främst kommer att fokusera på gällande Daniel och Fanny?
– Daniel och Fanny är 30 respektive 28 år, de har stora framgångar. Mitt jobb handlar mycket om att de ska må bra socialt plus att vi till 90 procent ska behålla den teknik och fysik de har i dag. Gör vi justeringar sker det på marginalen, eftersom de redan gör så mycket rätt.
– Det finns saker jag ser som jag skulle vilja jobba med, absolut. Fanny kan bli starkare. Daniel är redan extremt stark (skratt), men det finns tekniska bitar jag vill analysera tillsammans med Daniel. Jag tror att det kan finnas saker att utveckla. Men totalt sett handlar det inte om några stora ändringar för någon. De ska må bra, ha ett gött liv och motorn ska vara redo när det blir tävling.
Hur vill du beskriva dig själv som tränare?
– Jag är mån om individerna. Och jag har en helig regel som säger att jag ska jobba lika hårt som de aktiva. Sedan vill jag alltid vara ärlig i vad jag kan och vad jag inte kan. Jag har mina mentorer, varav Vésteinn är en, och han har lovat vara behjälplig på samma nivå som han varit sedan jag startade med Wictor.
– Jag ser mig själv som vetgirig och jag vet att jag behöver ha ett sjukt driv och en stor passion för att matcha mina aktiva. Jag vill fortsätta att utvecklas tillsammans med de här superstjärnorna och göra allt för att de ska fortsätta vara superstjärnor.
Avslutningsvis; stämmer det att du har 1-0 på Daniel i diskusringen?
– Haha, jag var rätt usel jämfört med de här bjässarna, men det stämmer att jag har 1-0 på Daniel. Jag tror det var ett lag-SM på Stockholms Stadion och Daniel var kanske 16 år … När jag la av sa jag till mig själv att jag aldrig ska möta honom igen på en tävling (skratt).
Foto: Deca Text&Bild