Från vänster: Irene Ekelund, Linnea Killander, Daniella Busk och Pernilla Nilsson. Foto: DECA Text&Bild
Vid SM-stafetterna 2013 i Huddinge föll ett svenskt rekord för klubblag på 4x100m när MAI putsade bort 19 hundradelar från Hellas 45.41, som faktiskt då hade stått sig som rekord i nästan ett kvarts sekel, nämligen sedan 1990.
Att rekordet klarat sig så länge var en tydlig indikation om att det var riktigt bra. Typiskt är att under de 22 åren mellan rekorden var segertiden över 46 vid drygt två tredjedelar av mästerskapen.
Så det fanns anledning att tänka att MAI:s 45.22 också skulle kunna bli tämligen långlivat, men det visade sig vara en total felbedömning. För vid årets SM-stafetter i Kil blev det rekord igen – och det redan i försöken. En MAI-kvartett med hälften av det tidigare rekordlaget flöt nämligen runt på 44.78! Dvs en sänkning med 44 hundradelar.
Och det tog inte stopp där för i finalen kapades ytterligare 34 hundradelar ned till 44.44, en tid som inte ens ett svenskt landslag presterat sedan 2011! (Och fyra veckor senare var MAI:s rekordlag Irene Ekelund, Linnea Killander, Daniella Busk och Pernilla Nilsson f ö själva det svenska landslaget vid Lag-EM i Braunschweig där de sprang på 44.66.)
Tack vare årets monsterförbättring har nu alltså ett svenskt rekord som stod sig i 23 år på bara två år sänkts med nästan en hel sekund. Så visst gjorde MAI-tjejerna – där den äldsta i laget är född 1992, dvs bara 22 år gammal – en prestation på alla sätt värdig utmärkelsen ”Månadens friidrottare”!
I vår Månadens-intervju ”Vi hoppas naturligtvis på att bli ännu bättre” får alla fyra komma till tals och ge sina förklaringar till rekordkrossen i Kil.
Källa: www.friidrott.se
